mitt liv är i förändring.

vad har hänt med mig?

Jag har kanske aldrig levt och haft ständigt jätterolig. Få skulle nog beskriva mitt liv med orden ”hon lever ett händelserikt liv” MEN ändå, just nu är jag nästan bekymrad över hur mitt liv har sett ut de senaste veckorna. Jag vet att det beror på att det är sjukt mycket i skolan och att jag har en hel del ansvarsområden utanför men det här är bara några av tankarna och vad jag har haft för mig i helgen..

• Vi slutar en föreläsning tidigare än väntat PÅ EN FREDAG – jag tänker ”skönt då hinner jag handla innan alla andra slutar sina jobb”.
• En lördag: sitter hemma hela dagen och skriver analyser + tvättar, blir visserligen bortbjuden på middag senare på kvällen och umgås. Men är fruktansvärt trött och sitter i soffan och nästan somnar vid 23. (dock somnade jag inte! (som andra gjorde) och vi ”höll ut” OCH hade väldigt trevligt fram till halv ett, då vi kände att det var dags att dra hem.)
• Söndagmorgon, vaknar vid halv nio, tvättar tre maskiner som jag inte hann med igår och sätter mig och pluggar.
• Tänker en på en söndag, åh ikväll ska jag ta det lugnt, titta på tv och kanske måla naglarna, ja minsann det ska jag..
• Idag när jag lyckades steka pannkakor (och alla vara hela och fina) tänkte jag, jo men jag är nog redo att bli mamma.. (för nu kan jag steka bra pannkakor alltså..)

ja, just det. Livet är på topp  nu…

trodde jag pluggade..

men istället har jag ägnat den senaste timmen åt att googla efter en svensk term på ”response surface methodology” (hittade ingen som jag var nöjd med). Också försöka komma in på djupet och förstå skillnaden mellan adsorption och absorbtion. (det ena suger upp ett ämne, det andra gör att ämnet fastnar på ytan – vet du vilken som är vilken? Det vet jag nu också…)

Men det här är ett perfekt sätt att få mig att tro att jag är duktig och pluggar fast jag inte alls gör det, utan istället sitter där och letar på nätet efter saker som kanske inte är livsnödvändiga, eller så kanske de är det. Vi får se.

Ikväll tänke jag faktiskt ge mig ”ledigt” kl 21. För att först titta på ”Berg flyttar in” och sedan ”kalla fakta” där det tydligen ska handla om H&M och det kan ju typ räknas som plugg.. (om man vill..)

 

dagens citat.

 I might not be someone’s first choice, but I am a great choice.
I don’t pretend to be someone I’m not, because I’m good at being me.
I might not be proud of some of the things I’ve done in the past, but I’m proud of who I am today.
I may not be perfect, but I don’t need to be.
I am the way God made me.
Take me as I am or watch me as I walk away!

(okänd)

i lampans sken pluggar jag och glömmer världen utanför..

Helst av allt skulle jag vilja skriva ett långt inlägg om hur fantastiskt mitt liv är och om allt roligt jag hittar på.

Fast det hade inte varit helt sant.

Istället skulle jag kunna ge er ett fint och långt inlägg där jag använder ord som ”vridstyvhetens tvärsnittsfaktor” och varför inte ”skjuvmodul” Men egentligen hur kul hade det varit. Jag orkar knappt ta mig igenom min kurslitteratur som slänger de orden hit och dit. (eller det var en halvsanning, orden förekommer men med beteckningar som Kv (v är nedsänkt, men jag vet inte hur man gör det här) och G.. så det får plats fler långa konstiga ord som man knappt begriper att någon hittat på..)

Men jag får nog tacksamt säga att jag är lycklig över att jag har så mycket vid sidan av plugget. För annars hade jag nog inte klarat mig genom detta. (för mycket är en kombination av ord jag använder väldigt mycket, men om du är tveksam så skickar jag gärna över mina uppgifter och anteckningar från föreläsningar så skulle du kanske förstå att nu är det mycket. Och jag har full förståelse för att jag inte är den enda människan som har mycket, vi är många. Så jag förväntar mig ingen medkänsla utan jag vill bara säga det är mycket nu, därför svarar jag inte i telefon, på sms, brev/mail som inte måste besvaras just nu..)

Jag vet inte vad jag ska skriva här.

Igår hade jag en väldigt bra fast väldigt konstig dag.

Men för att förstå varför måste vi backa bandet och här ska ni få veta hur min senaste vecka har sett ut.

Måndag till torsdag har jag gått omkring med en stor klump av dåligt samvete för att jag inte pluggar tillräckligt. Jag hänger inte med i en av kurserna och får inte till det.
Vi hade en inlämningsuppgift som jag la kanske 10-15 timmar på, men fick inte ihop det och tillslut (efter att vara väldigt nära bristningsgränsen och få höra av klasskompisar att det ser ut som man är på väg att börja gråta – till historien hör att jag också gått in på toaletten flera gånger under ”pluggpasset i biblioteket” och samlat mig för att jag kände hur nära gränsen jag låg).

Hursomhelst tillsist på torsdagskvällen så gav jag upp om inlämningsuppgiften. (det är inget obligatoriskt utan mer en möjlighet att samla 1 extra poäng till tentan). Där och då släppte något så när jag vaknade upp på fredagen kände jag en glädje över livet. (då kan man förstå lite om hur illa jag kände det på torsdagen, det är hemsk att säga och helt ärligt menar jag nog det inte, men under torsdagen kändes det som, om man fått dö hade det enbart varit en befrielse!) Men så kom som sagt fredagen, jag LOG när jag kom in i föreläsningssalen.

Vår lärare (i det andra ämnet där jag faktiskt känner att jag händer med, fast det är alldeles för mycket att göra där också) hade, vad vi tror är, en dålig dag, detta bygger vi på hans klädsel för dagen som var väldigt olik de andra dagarnas klädsel och att han inleder med att säga ”allt jag behöver är att denna dagen tar slut”. Så en lång historia med många inslag gör jag kort och säger att tack vare hans dag slutade jag 12 istället för 16.. Så jag får väl tacka. (och kommer fram till att jag gillar hans stil mer och mer!)

Efter det var jag fortfarande lycklig och flamsig, vi gick och åt den medhavda lunchen (eftersom vi trodde vi skulle gå till kl 16..) och sen till ett fik med två andra (fredagar är ändå till för att firas lite) där satt vi i två timmar tills de andra två skulle gå och plugga/grupparbetsmöte. Men jag hade gett mig själv pluggfritt och hade fått ett sms från en annan klasskompis som också ville fika. Så jag tog min väska och sa hejdå till de andra (de gick till biblioteket) och jag styrde stegen mot nästa fik där jag spenderade två timmar till. Vi satt och öste ur oss skit över lärare, skolsystemet, cyklister/bilister/gående som inte kan trafikregler och mycket annat.
Väldigt trevligt.

Sedan styrde jag stegen till friskis&svettis där jag lyfte lite skrot (eller rättare sagt gick på ett skivstångspass) hem, duschade, fixade med mina surdegar (mer om det en annan dag). Resten av kvällen, jo då satt jag i soffan och kollade jag på film på trean och sen ettan (Har du hört ryktet om Morgans? och Nowhere boy).

Sen tog jag och packade ner mig i sängen och sov.

Så sjukt bra avslutning på skolveckan och som uppladdning för helgen som mest innehåller plugg..

Och här kommer alla känslor igen.

Jag har kämpat som ett djur, jag har blött och stött, jag har försökt glömma och när det inte har fungerat har jag ältat och gått genom för att ta mig vidare.

Och så händer ynka 3 saker. som är så små och obetydliga. Men inte i mitt huvud, utan här förstoras allt och frågan VARFÖR VARFÖR VARFÖR är så himla påtaglig att det inte går att tänka på något annat.

Just på något annat borde jag tänka. Jag borde plugga som om det inte fanns någon morgondag (fast vid närmare eftertanke, då pluggar man kanske inte alls, men ni förstår bilden?) men det går inte, för så fort jag närmar mig böckerna kommer frågan VARFÖR och VARFÖR NU upp i skallen och upptar all plats som borde fokusera på kraftjämvikt och momentjämvikt osv..

Åh, så nä, nu struntar jag i detta och går och tränar istället. Kanske sköljs det bort med svetten, man kan ju hoppas i alla fall!

14 igen

Trodde aldrig dessa ord skulle springa ut ur mina fingrar, men här kommer dom.

Jag önskar jag vara en 14-årig tjej igen, för då skulle jag kunna publicera en massa kryptiska textrader som säger så mycket om hur jag känner. Och komma undan med det.

Jag tror tyvärr inte att jag kommer undan med det lika lätt som 24-årig.. Men kanske att jag ska testa..

 

”It’s not the end…”

 

(kommer jag undan? ;) )

 

Påminnas om att vara en vanlig människa

Jag är en vanlig människa, jag klarar inte allt själv. Även om jag egentligen vill tro att jag är en ”superwoman in disguise” (förklädd superkvinna helt enkelt), men det är jag inte.

Och just nu sitter jag och har lätt ångest över att jag inte ringde till ett bussbolag förra eller kanske till och med förrförra veckan och bokade fem (5!) bussar till ett nyårsläger. Nu var det inte säkert att vi fick bussarna. (så nu handlar mina böner bara om att det ska gå ihop!) Samtidigt är jag en vanlig människa som inte klarar allt själv. Jag kan inte tänka på allt och alltid ligga steget före. Det är kanske ingen som kräver det av mig, eller jo, jag kräver det av mig själv. (Hej, höga krav på sig själv, men det har jag alltid haft och kommer kanske alltid att ha..) Men vad gör jag om inte… Nej så får jag inte tänka. Gud fixar det. Och om inte som jag tror så på ett annat sätt.

Annars kan jag ju alltid ha ångest över skolarbetet som hänger över mig. Det där med ledighet och lugn och ro på insidan är inte min grej..

men då är det skönt att ha en liten cykel som man kan ge sig ut med och tänka på annat…

genom telefonen på väg hem i slutet på aug. 

När polletten trillade ner…

Jag har suttit i en vecka med en inlämningsuppgift i textil mekanik och hållfasthetslära. Just denna är på mekanik-delen.

Jag har liksom haft en lösning framför mig, men inte velat bara skriva av och lämna in, utan jag har velat förstå VARFÖR. (jag älskar att ställa frågan varför!) Och tillslut. efter nästan en och en halv dags konstant tänkande och funderande, så trillade polletten ner. Och jag förstod. Det är nästan hemsk att tänka hur glad jag blev av att klara av en uppgift på en inlämningsuppgift. Men jag är tacksam för att jag äntligen förstod. Så nu lämnar jag den och (lämnar in imorgon) och tänker på annat! :)