Okej, vänner.
Nu närmar det sig avresa, nedräkningen pågår och helst vill jag inte tänka för mycket på det för då blir jag stressad av allt jag hitintills inte hunnit med men som jag hemskt gärna vill hinna!
Hur som helst, jag kommer ha en egen blogg för utbytet och därför så kommer denna sida vara ganska så tyst och stilla.
Vill ni följa utbytet så är adressen: http://manchestermalin.wordpress.com
Välkomna dit! :)
Idag har jag vaccinerat mig, fick ett plåster motiveringen varför: det hör till.
Det var lite roligt tycke jag.
En annan rolig sak var att jag klarade av sprutan, var inte nervös allt (till saken hör att sköterskan var nog mer nervös än jag, eftersom det inte är det vanligaste vaccinet.) Så allt gott! :)
Jag var i Malmö i helgen och hälsade på Louise, mer om det senare. Det regnade lite och vi blev blöta och jag sov nog inte jättebra. Så efter tågresan hem blev jag sjuk. och jag är inte bra på att vara sjuk. Så nu har jag två teorier om mig själv
antingen:
Jag är jättemesig och därför så upplever jag mina sjukdagar som om det vore något vansinnigt omänskligt som drabbat mig.
eller
så är mina sjukdagar något över det vanliga och när jag blir sjuk då smäller det till ordentligt.
Jag vill helst tro att teori nr två är den som är sann, bara för att annars tappar jag tron på mig själv som en superwoman..
Jag tror och litar fullt på placebo-effekten. Självklart till viss del, (behöver någon riktiga läkemedel så ska den få det!) och i speciella fall. Därför tror jag också att om jag har: tajta löpartajt, som i tester visar sig bidra till att användaren har bättre spänst, löparstrumpor, med material som tillåter ånggenomgång (ni vet ju, tyg andas inte),
& bra skor, då kommer jag att springa, lite bättre och lite fortare än om jag inte hade dessa hjälpmedel.
Om det är sant eller inte spelar ingen roll, för på mig fungerar det.
Det är också av den anledningen jag använder ”åk-sjuke-armband”, jag vet inte om allt sitter i huvudet eller om de faktiskt gör skillnad. Hursomhelst jag blir inte åksjuk och det är ju därför jag har dom. Sådetså!
Ja, vad hände med den här bloggen egentligen. Frågan är mest min egen. Av den enkla anledningen att det inte är ingen annan som har ställt frågan.
Sen sist: Jag har haft flera kriser, om blogg. twitter, instagram & facebook. För vem skriver jag?/Lägger upp bilder? Vilken sida av mig visar jag? Är det den sidan jag vill visa, stämmer den sidan osv i all oändlighet och mycket, vem läser egentligen?
Jag flyttar till England om ungefär en månad, för att plugga en termin på universitetet i Manchester.
Frågan om vi tänker blogga om/under vårt utbyte kom upp ganska tidigt i klassen, för vi var många som kände att man nog gärna ville ha lite kontakt med de andra i klassen som är på utbyte (och även de som stannar kvar hemma i Sverige). Men vi är många och det är lättare att läsa (och kanske även skriva) en/flera bloggar än att hålla igång mailkonversationer med flera som befinner sig utspridda i världen.
Även jag funderade på det. Om och om igen. Var övertygad om att NEJ varför skulle jag? Det är ingen som är såå intresserad av vad jag håller på i Sverige, så varför skulle det intresset helt plötsligt komma bara för att jag pluggar på ett annat språk i ett annat land. Jag tänkte att det är många som inte läser min blogg i Sverige och inte har koll på (eller är intresserade av) vad jag gör här. (okej nu skriver jag inte heller så ofta). Så nej. jag skulle inte blogga.
Sen kom det där med ”redovisande av stipendie”, antingen muntliga redovisningar eller att blogga under sitt utbyte. och helt plötsligt satt jag där igen och övervägde om jag skulle blogga. och det kommer jag göra. För skolans räkning, på skolans ”utlandsstudenters blogg”.
Jag funderar även på en ”egen”. Men vet inte om jag vill. Vi får se!
(och bara så ni vet, detta är inget: Snälla kommentera att ni vill att jag ska blogga under mitt utbyte, detta är bara ett: jag behöver få ut mina tankar någonstans och jag tror jag har koll på er 4 personer som läser här, så jag tänker att det är lugnt..)
Vad härligt att jag gjort en massa saker, förutom att plugga. Och det är väl plugga som är det enda jag behöver göra.
Disciplin – något jag borde lära mig. Borde ha lärt mig det. Men icke!
…behöver man ibland:
Ibland önskar jag att det fanns en uppritad synlig väg. En karta för hur jag ska lägga upp mitt liv. Så jag själv slipper stå där helt utan aning om åt vilket håll jag ska eller borde gå. Och vad händer om jag tar fel väg? Går det att vända och börja om eller är allt förlorat?
En lista med saker jag ska ta mig igenom för att komma fram. Jo men det hade varit fint.
# killar är snygga igen.
(Det kan ha något med att deras vårjackor kommer fram, eller iaf deras öppna vinterjackor!)
Dock fortsätter jag själv vara hopplöst ful i stor vinterjacka och halsduk som täcker mer än det visar ett tag till.
Det är ju för 17 fortfarande svinkallt ute.
malindarlings 