Ja, vad hände med den här bloggen egentligen. Frågan är mest min egen. Av den enkla anledningen att det inte är ingen annan som har ställt frågan.
Sen sist: Jag har haft flera kriser, om blogg. twitter, instagram & facebook. För vem skriver jag?/Lägger upp bilder? Vilken sida av mig visar jag? Är det den sidan jag vill visa, stämmer den sidan osv i all oändlighet och mycket, vem läser egentligen?
Jag flyttar till England om ungefär en månad, för att plugga en termin på universitetet i Manchester.
Frågan om vi tänker blogga om/under vårt utbyte kom upp ganska tidigt i klassen, för vi var många som kände att man nog gärna ville ha lite kontakt med de andra i klassen som är på utbyte (och även de som stannar kvar hemma i Sverige). Men vi är många och det är lättare att läsa (och kanske även skriva) en/flera bloggar än att hålla igång mailkonversationer med flera som befinner sig utspridda i världen.
Även jag funderade på det. Om och om igen. Var övertygad om att NEJ varför skulle jag? Det är ingen som är såå intresserad av vad jag håller på i Sverige, så varför skulle det intresset helt plötsligt komma bara för att jag pluggar på ett annat språk i ett annat land. Jag tänkte att det är många som inte läser min blogg i Sverige och inte har koll på (eller är intresserade av) vad jag gör här. (okej nu skriver jag inte heller så ofta). Så nej. jag skulle inte blogga.
Sen kom det där med ”redovisande av stipendie”, antingen muntliga redovisningar eller att blogga under sitt utbyte. och helt plötsligt satt jag där igen och övervägde om jag skulle blogga. och det kommer jag göra. För skolans räkning, på skolans ”utlandsstudenters blogg”.
Jag funderar även på en ”egen”. Men vet inte om jag vill. Vi får se!
(och bara så ni vet, detta är inget: Snälla kommentera att ni vill att jag ska blogga under mitt utbyte, detta är bara ett: jag behöver få ut mina tankar någonstans och jag tror jag har koll på er 4 personer som läser här, så jag tänker att det är lugnt..)
malindarlings 
Jag vill att du ska blogga!!
Men det får inte bli något jobbigt! Men jag vill läsa!
Det känns som ett bra och roligt sätt att hålla kontakten!